Halla alla!
Vi ar fortfarande kvar i Byron Bay men pa tisdag drar vi vidare uppat. Mot Surfers Paradise, Noosa och Brisbane. Det ar nog det vi hinner med innan vi aker innat landet for att jobba.
Vi stormtrivs i Byron och vi enades om att det ar sahar vi vill leva i Oz. God mat, bra sallskap, lugna dagar och varma natter. Och for min del, skejt. Jag har hittat en ny passion i livet som ar sa enkelt uppbyggd pa fyra hjul och en trablanka. Men det ar sa mycket mer an sa.
En av killarna har nere har lovat att lara mig grunderna och tack vare min snowbording kanns det naturligt.

Vi satt nere pa stranden igar natt och sag pa stjarnorna. I Oz har himlen fler stjarnor an hemma i Sverige. Fraga, ar det pga av det tunna ozonlagret?
Hur som helst sa likande danni det pa ett bra satt "som nar man tappar ut sockret pa bordet."
En liten poet ar hon allt.

Surfingkursen var haftig och kul. Pehr och resterande del utav familjen Hellberg och Billgert..
Jag(isabel) intygar att Daniela var fenomenal pa att surfa. Hon stod upp pa bradan fler ganger an mig dock utan bildbevis. Jag var imponerad.

Medans Danni surfade bland hajar hade jag min vanliga tur. En stor vag greppade tag i min surfbrada aven kallad mini malibu vilken ar 2-3 meter lang bestoende av hard plast och frigolit.
JAg kande lycka och skulle tappert stalla mig upp men vagen hade andra tankar for mig.
I ett huj var jag innne i, vad var instruktor Dylan kallar for "the washingmachine." Upp och ner tid eller rum existerade inte. Endast ett konstant kontrollost slungande. Jag nadde ytan och han inta en halv lunga syre for att sedan krossas utav annu en vag som ville tvatta mig. Slutligvis nadde jag med mina, enligt danni, minifotter och tryckte mig uppat. Jag svangade runt och han tankta "vart ar bradan" och pang sa ser jag hur de kommer flyngande mot mig.
Jag lyfter min vanstra hand och tar emot den dock fsatnar tummetott emellan handen och min mini malibu. Knack som i att knackebrod och hela handen skakar.
Min tumme blev en prinskorv och handflatan en bla oas.
Underbart! Hur ska jag kunna saga detta till mamma? tankte jag.

Alena och Pehr ni vet vilken ordningsam och pedantisk dotter ni har. (ironi)
Har i Oz har Daniela overfort denna pa mig. Vart rum som vi delar med tva lika stokiga killar ar ett kaos. Vara stadare brukar endast byta den overfulla soptunnan for golvet existerar inte langre. Framover ska vi skarpa oss. Stada ar kul!

En annan sak som ar kul ar att tvatta. Nar man lever backpacker far man betala en 15-20 kr sa far man lana hostelets tvattmaskin fran 70-talet. Underbar argang!
Det var ett under som skedde, da danni pa EGET initiativ tog tag i den enorma tvatt hogen dansade ner till 70-talisten som stod och vantade.
Seda tittade hon med en rynka mellan ogonen pa mig (karin och lollo. Ni vet vad jag menar.)
-vart ska vi hanga alla blota klader?
Jag tittade runt svarade inte och danni tittade runt. Tystnad.
Ah- sager jag och gar.
NAr jag kommer tillbaka stoar danni och dansar runt till Miss Indipendent. (Karin och lollo. Ni vet vad jag menar.) Och det hanger klader ovarellt tillock med en linje rakt igenom rummet, sedan jag kollade sist har danni inga krafter att bryta gravitiationen med. Sa jag undersoker kladerna som hanger fritt i luften.
Danni svarar snabbt:
- Jag tog mitt balte och mitt snore till vaskan.. Bra va?
1-0 till danni.
Ja, hon ar inte dum hon.

Puss och Kram fran oz